Upplysningen
1685 - 1815
Nya idéer, kunskap och nytt sätt att skriva
År 1748 får Denis Diderot en ide om att samla all världens kunskap i ett enda stort verk, i en Encyklopedi. Tanken var att när folk läste den kunde de själva bilda sig en egen uppfattning om världen. Den stora Franska Encyklopedin är på 17000 artiklar som tog över 40 år att skriva, även med hjälp av 100 stycken Encyklopedister.
Upplysningen kom fram i Europa i slutet av 1600 talet, och blir även en grund för de västerländskas tänkande under hela 1700 talet. Det sker stora framsteg inom naturvetenskapen, tex Isaac Newton som får det berömda äpplet i huvudet och listar ut hur tyngdlagen fungerar. Under upplysningen var de två centrala länderna Frankrike och Storbritannien, men även i Sverige strömmade idéerna, som Anders Celsius med sin hundragradiga termometerskala.
Under Upplysningen var det ovanligt att inte tro på gud, men det var väldigt många som började ifrågasätta kyrkan. Den revolutionerade tanken var att alla människor var fria varelser som kunde tänka själva, ordet "friheten" är upplysningens mest älskade ord.
Men trots alla härliga idéer och tankar var 1700talet ingen bra epok att leva i, det var smutsigt och luktade väldigt illa.
Encyklopedi
År 1748 på en han på att man skulle skriva ner saker i en slaks bok istället för att höra det från andra. Han hette Denis Diderot och han har tänkt att samla värdens kunskap i en bok och det heter encyklopedin. För att klara detta samlade han över 100 man och dom blev kallade encyklopedisterna. Encyklopedi i franska är en va dom största, den innehåller 70 000 artiklar och det tog mer en 40 år att skriva den. I encyklopedi samlade kunskap, bakning, kirurgi och fäktning. Fast böckerna va stora och klumpiga blev dom en Bästsäljare. Så encyklopedin är va vi kallar nu är upplysningen nu.
Robinson Crouse
En viktig del av upplysningen är att människan ska använda sina erfarenheter och kunskaper på bästa sätt. Viktigt är också att använda sitt sunda förnuft. Detta visas på ett bra sätt i Daniel Defoes roman Robinson Crouse. Robinson bli skeppsbruten på en nästan öde ö. Där ställs han inför många problem som han måste lösa. Detta gör han med hjälp av sitt sunda förnuft. En stor bit optimism och erfarenhet. Efter mycket arbete får han till ett nästan perfekt litet samhälle för sig själv och sin tjänare Fredag. För att kunna överleva. Efter 28 år hittas han och kan återvända hem. Boken är skriven i Jag-form och har ett enkelt och rakt språk. Detta är typiskt för upplysnings-tiden. Inga svulstigheter och målande ord. Eftersom boken är skriven i Jag-form trodde många på den tiden att det var författaren som var Robinson, men så var det inte